Oskar
I måndags tvingades vi avliva vår älskade katt Oskar.
Oskar var en stark personlighet, fantastisk kelsjuk och social. Till exempel så följde han alltid med förskolebarnen när de gick på skogstur, gick med oss på promenader och var hela tiden med där det hände saker. Vi saknar Oskar och är ledsna, ledsna över att vår älskade vän är borta. Han har bott hos oss sedan han var kattunge, i sex år, och barnen är liksom uppväxta med att han finns i huset och är en del i familjen. Tomrummet är stort.
Jag är också ledsen över att den som körde på honom inte sade till, utan bara körde vidare. Det hade inte tagit lång tid att ta reda på vems katt det var, även om man själv inte bor här. När Oskar till slut orkade ta sig hem hade han legat ute minst ett dygn, han var kall, medtagen och väldigt törstig. Om personen som kört på honom sagt till så hade Oskar fått komma in i värmen och fått hjälp tidigare. Det hade kanske inte räddat hans liv, men han hade sluppit ligga ute i kylan och lida.
Något som skrämmer mig är att man kan köra på en katt mitt i ett bostadsområde, där det kryllar av lekande barn. Jag hoppas att detta kan bli en tankeställare för ALLA som kör bil i samhällen. På vår gata bor det många barnfamiljer och vi har en lekpark i anslutning till gatan. Här rör det sig många barn, både små och stora som går, springer och cyklar på vägen. En del bilar kör långsamt, medan många kör förbi alldeles för fort för att hinna bromsa. DET TAR LIKA LÅNG TID ATT BROMSA FÖR ETT BARN SOM FÖR EN KATT! Snälla tänk på detta när ni är ute och kör!! Lätta på gasen och kör absolut inte påverkad!! Jag är livrädd för att det är ett barn som föraren inte hinner bromsa för nästa gång.
